FAQ

Q: Vad är rasism, egentligen? V.g. ge mig en snabbkurs 101.

A: För det första: låt oss skilja mellan ”rasism” och ”rasistiska fördomar” (på engelska: racial prejudice). Rasistiska fördomar är förutfattade uppfattningar man kan ha kring olika människor utifrån utseende och etnicitet; en svart svensk person kan exempelvis ha rasistiska fördomar om vita svenskar (det vill säga – fördomar som utgår ifrån att det finns en vit ”ras” som uppvisar ett visst beteende). Rasism är däremot ett system som legitimerar rasistiska fördomar, det vill säga ett system som värderar en viss grupp/”ras” över en annan.

Skillnaden mellan rasistiska fördomar och rasism stavas m-a-k-t. När rasistiska fördomar kombineras med en ojämn fördelning av makt och resurser kan man tala om rasism som ett samhälleligt, systemiskt problem.

I Sverige har gruppen som klassas som vita generellt 1) makt över den egna representationen, 2) ekonomisk makt, och 3) politisk makt och inflytande. Det leder till att rasifierade svenskar har problem med diskriminering på arbetsmarknaden, på bostadsmarknaden, och även betraktas som ett kollektivt samhälleligt problem inom politiken.

Personer som betraktas som vita i Sverige diskrimineras inte i det vidare samhället på grund av att det är vita. Däremot kan de diskrimineras av andra system (könsidentitet, sexualitet, klass, funktionalitet, ålder, osv). Om en svart svensk person säger att ”alla vita är lata” påverkar det alltså inte uppfattningen av vita personer, eller deras inflytande i Sverige som grupp; om någon däremot säger ”alla svarta är lata” yttrar de en rasistisk fördom som underbyggs av hundratals år av europeisk rasism och kolonialism, och som lever kvar och påverkar den svenska svarta minoriteten även idag.

Q: Varför pratar du om ”ras” – och vad betyder rasifierad?

A: De flesta kulturer och länder har noterat fysiska och kulturella olikhet grupper emellan; men det var i och med den europeiska kolonialismen, och forskning som bedrevs i exempelvis Frankrike och England*, som tanken på ”ras” som en fast, biologisk kategori uppstod. Den här kategorin var dels ett sätt att ”ordna” världen på, att sortera intryck och olikhet på – men det blev också ett sätt att värdera olikhet på, då utseenden och egenskaper slogs samman.  I och med att en ”rashierarki” uppstod kunde man till en viss del legitimera kolonialism, exploatering och slaveri.

I själva verket har ”ras” ingen genuin förankring i biologi, utan är en social konstruktion. Däremot lever tanken om rasskillnader vidare – som Oivvio Polite skriver i ”Remember that You’re White”, ”Du är också rasist… Om du inte vore det så skulle det  inte finnas något att diskutera. Du skulle inte vara kapabel att göra åtskillnad mellan raserna.” Begreppet ”ras” blir alltså bara begripligt i ett rasistiskt samhälle.

inception

RACISM: IT INFECTS UR MIND.

Rasifierad är en term som beskriver personer som, på grund av sina (kroppsliga) utseenden, blir tillskrivna en viss rastillhörighet och egenskaper som förknippas med den. Uttrycket beskriver en process, att bli tillskriven någonting, och pekar därför på att ”ras” är en social konstruktion.

* FUN FACT: Redan på 1700-talet delade allas vår favoritbotanist och rasbiolog Carl von Linné in den mänskliga rasen i fyra grupper utefter de fyra temperamenten (lol old science): vita européer (lugna, uppfinningsrika, blonda, styrs av lagar), röda amerikaner (hetsiga, envisa, styrs av seder), mörka asiater (melankoliska, strikta, styrs av åsikter) och svarta afrikaner (lata, slarviga, styrs av impulser). MEN vad neat, huh!?!

Q: Vad menas med vithet? Vem är ”vit”? Vem är du? Vem är jag? Levande charader?

Vithet är en social konstruktion som placerar personer som räknas som vita på toppen av en makthierarki med grund i ”ras”. Eftersom vitheten är skapad betyder vit inte alltid ”vit hudfärg” – vilka som räknas som vita har varierat med tid och rum. I England och USA under 1800-talet räknades exempelvis inte irländare som vita (*svindlande*), detta på grund av 1) Englands kolonisation av Irland och 2) mängden fattiga irländska migranter som tog sig till USA. Alltså – vithet är uppbundet med makt, inte nödvändigtvis med hudfärg. Ljushyade romer, östeuropéer, m flera, kan alltså också utsättas för systemisk rasism i Sverige idag (se ovan angående makt över den egna representationen, politisk och ekonomisk makt). MEN – i exempelvis USA kanske många av dem som ses som rasifierade här vara vita. Geddit?

Vit är alltså en dynamisk, krånglig kategori som också är en skapad (OBS SKAPAD) maktposition.

När man säger ”människa” menar man ”en vit människa”.

När man säger ”en kropp” menar man ”en vit kropp”.

Det är vithetsnormen – att den vita kroppen är osynlig, men överallt. Det är kroppen som inte behöver förklaras.

Q: Okej, men vad menas med ”white supremacy”och HAR det med Ultima Thule att göra?

Såhär säger den feministiska superhjälten bell hooks om termen:

För mig var ett viktigt genombrott, i mitt arbete och andras, uppmaningen att använda termen white supremacy istället för rasism, eftersom rasism i sig självt inte öppnade upp för en diskurs om kolonisation och avkolonisation, erkännelsen om internaliserad rasism inom people of colour, och det fortsatte att hålla saker på den nivån att vithet och vita människor hamnade i diskussionens centrum.

Precis som termen ”patriarkatet” pekar på ett system som tjänar män över kvinnor, pekar ”white supremacy” på ett system som befäster vitheten som norm och ideal. Och precis som sexistiska strukturer kan internaliseras och utövas av kvinnor kan white supremacy internaliseras och reproduceras av PoC. Men det är PoC som missgynnas av att systemet uppehålls.

Q: PoC? WoC? Who? 

A: PoC = People of Colour, WoC = Women of Colour, WHO = typ World Health Organisation?

Q: Är det bara vita som kan vara rasister?! Omvänd rasism, dåråå?

A: Rasifierade personer kan ofc vara grovt rasistiska mot varandra (”jag är åtminstone inte afrikan/kines/arab”), lyfta upp vitheten som ideal genom shadeism/colorism (”du är så ljus och fin!”), men i längden är det vi som skadas av att systemisk rasism och white supremacy lever vidare.

Angående omvänd rasism, eller ”rasism mot vita”, se definitionen av rasism i svar 1. Eftersom den här definitionen av rasism är beroende av ett underliggande rasistiskt system och en (historiskt) ojämn maktfördelning är ”omvänd rasism” inte en relevant eller funktionell kategori. Om du har vidare frågor, v. g. konsultera denna film:

http://youtu.be/dw_mRaIHb-M

Q: BACK up! Vad är internaliserad rasism och colorism/shadeism?

A: Som sagt: rasifierade personer kan, på grund av white supremacy, uppehålla vitheten som norm och ideal. Det svarta, det som inte är vitt, är inte vackert. Man lär sig att man avviker, att man ser fel ut, och man kanske kämpar med att platta eller locka håret, att klä sig rätt, att efterlikna normen. Man kanske börjar förakta sitt ursprung, driva med det, driva med andra personer som ser ut som en själv. Märka ut sig som annorlunda från ”dem”. Malcolm X lägger fram det såhär:

MALCOLM X: Who taught you to hate the color of your skin? Who taught you to hate the texture of your hair? Who taught you to hate the shape of your nose and the shape of your lips? Who taught you to hate yourself from the top of your head to the soles of your feet? Who taught you to hate your own kind? Who taught you to hate the race that you belong to so much so that you don’t want to be around each other? You know. Before you come asking Mr. Muhammad does he teach hate, you should ask yourself who taught you to hate being what God made you.

Och såhär förtydligar allas vår favvo-blogg Falskheten:

Internaliserad rasism är ett resultat av att leva som icke-vit i ett samhälle där vitheten är överordnad. Låt oss vara på det klara med detta. Det är inte roten till problemet; det är ett resultat av det. Därför finns det en skillnad i att som icke-vit internalisera rasism, och att som vit _producera_ den.

Shadeism/colorism är ett utslag av internaliserad rasism eller (som bell hooks skulle kalla det *blinkar med ena ögat*) white supremacy, där ljus hy bland rasifierade personer ses som ”finare” och bättre än mörkare hy. Exempel: de få svarta kvinnor som får synas i media är oftare Kerry Washingtons och Zoe Saldanas än Viola Davis…es och Alex Weks. För de intresserade finns en jättebra kortfilm om shadeism här:

http://vimeo.com/16210769

Q: Vad är ”white privilege” eller vithetsprivilegium?

A: Att ses som vit i vårt samhälle för med sig vissa privilegier. Några av dem går att finna i uppsatsen ”White Privilege: Unpacking the Invisible Knapsack” av Peggy McIntosh:

5. Jag kan gå och shoppa ensam för det mesta, och vara rätt säker i att jag inte blir förföljd eller trakasserad.

6. Jag kan sätta på teven eller öppna tidningen och se en bred representation av personer från min ras.  7. När jag får höra om vårt nationella arv och om ”civilisationen” får jag se att personer av min färg gjorde oss till vad vi är.

8. Jag kan vara säker på att mina barn får skolmateriel som erkänner att deras ras existerar.

Låt oss vara tydliga: dessa privilegier har med vithet att göra – att man kan ta plats i vissa rum, inte vara en representant för eller behöva förhålla sig till stereotyper kring sin ”ras”, inte behöver oroa sig för ett udda namn på sitt CV. Men att ha vithetsprivilegier betyder inte att man automatiskt är lycklig, rik, sexig, eller liknande. Man kan fortfarande sakna andra privilegier, och vara missgynnad på andra sätt. Poängen är dock att man, i det här fallet, slipper och gynnas av en viss typ av strukturellt förtryck. : när vita personer agerar i enlighet med white supremacy och strukturell rasism befäster de sin maktposition i det här specifika systemet.

Q: Vad är cultural appropriation/kulturell appropriering?

A: Cultural appropriation eller kulturell appropriering är en term som betecknar när folk ur majoritetskulturen (gruppen som har, say it WITH me, makt över representation, politik och pengar) ”lånar” ett kulturyttruck från en minoritetsgrupp utan hänsyn till dess ursprungliga användningsområde. Resultatet är att uttrycket omvandlas och töms på innehåll – se exempelvis den amerikanska ursprungsbefolkningens kläder, bindin, eller twerking.

tumblr_mra002eTcD1qdqb9go3_400

Cultural appropriation drabbar personerna in minoritetsgruppen, som får sin kultur omtolkad (och, på grund av begränsad makt, inte kan göra något åt det). Samtidigt gagnar det personerna ur majoritetsgruppen, vars privilegium är att kunna klä sig i bindi eller fjädrar utan att uppfattas som den andre. I stället blir personen ”söt”, ”spännande”, ”påhittig” – lagom mycket ”främmande” för att bli spännande.

Anledningen till att det inte blir ett ”kulturellt utbyte” är alltså för att cultural appropriation vilar på en maktobalans, där den ena gruppen kan ta, köpa och konsumera, medan den andre enbart konsumeras.

Q: Är det inte bara DUMT att hålla på och prata om vithet, ras, etc, när det gynnar systemet?! Och var det inte den ärevördige Dr Martin Luther King som sade…

A: Två saker: 1) att prata om rasism reproducerar inte rasism, utan hjälper oss att syna hur den här typen av makt reproduceras, 2) v.g. citera aldrig valfritt MLK-tal på denna sida för att stänga ner diskussioner om makt och rasism, för då gråter vi blod. Tack!