INTERVJU – IPOC

ipocGruppen IPOC startade redan för två år sedan men har nu efter en sovande period fått en nystart. IPOC, som är ett intersektionellt nätverk för People Of Color, utgår från en nykter och intersektionell bas. Tre av medlemmarna, Dorna, Sayna och Raja, bor och verkar i Göteborg.

Hur började det hela?
D: Det startade för två år sedan, på Umeå feministfestival. Jag åkte dit och anmälde IPOC som en programpunkt eftersom jag var så frustrerad över att det alltid var så vitt. Vårt fokus har varit att kritisera vithetsnorm och rasism inom djurrätt, feminism och nykterhetsgrupper. Just nu är vi fyra aktiva medlemmar, den fjärde personen är Anahita som bor i Stockholm.

Hur vitt är det på en skala?
R: Det räcker med att gå in på olika antirasistiska gruppers hemsidor för att se hur vitt det är.

S: Det handlar om att de flesta som engagerar sig är vita och därför definierar rörelserna utifrån sina egna behov. Folk har dålig kunskap om vithetsnormen och även om de är aktiva inom antirasism så pratar de inte om vithetsnormer hos sig själva. Många vita personer misslyckas med att se sig själva i problemen.

D: Rasism kan aldrig bara handla om SD. Det måste också handla om att om en person är vit och är arrangör och bara bjuder in sina vita kompisar. Om det inte är rasism, så vet jag inte vad som skulle kunna vara det. Men för mig handlar det också om hur ordet antirasism kan användas, som på Uppsala Pride. Jag tänker särskilt på deras arrangemang hösten 2011. Det var fint och radikalt, de ville inte bjuda in borgerliga partier i sin parad och de kallade sig antirasistiska. Men de behandlade inte rasism och vithetsnorm, men kallade det ändå en festival om antirasism och hbtq. De slängde sig med ordet utan att göra något konkret.

Vad har ni för konkreta lösningar?
S: I IPOC tycker vi att separatistiska stödgrupper är viktigt. Så det har vi börjat med, att starta stödgrupper och att skriva rekommendationer för hur man ska hålla i stödgrupper.

D: Förutom att stödja andra POC så har vi anmält oss till West Pride med en programpunkt. Men vi har pratat mycket om vita queermiljöer, det är svårt för att man alltid blir den här lilla sura. När vi ifrågasätter olika sammanhang så förstör vi också de glada vita musikalmiljöerna. Det är som att folk tror att bara för att man kallar sig queer så är man per definition antirasist. Så är det ju inte. Har man ett queert arr som är vitt, av vita för vita, då tycker jag att det är bättre att vara ärlig med det, att det inte representerar alla queers.

Hur ser ni på dagens antirasism?
R: Jag upplever det som att antirasism är något väldigt passivt idag. Det är väldigt få som är aktiva antirasister och det verkar nästan som att antirasism inte är något man faktiskt gör utan bara något man kallar sig. Jag tycker det är rasistiskt att vara vit och kalla sig antirasist utan att faktiskt göra något. Jag tar det som en ganska stor förolämpning och har tagit upp det med personer runt om mig.

D: Det är som att vara kille och kalla sig feminist och inte göra något åt sina privilegier. Det är exakt samma sak.

S: Just den kopplingen är så självklar men det är inte en koppling som alla vita queers drar.

R: Jag har fått utskällningar när jag har påpekat folks privilegier. Jag hade ett ganska stort bråk med en vit person. Hon tyckte att det var helt bisarrt och elakt av mig att jämföra vår situation med att t.ex. snubbar skulle utbildas om feminism. För att jag sa att ”jag vill inte utbilda dig”.

D: Väldigt många som vi hänger med i de här feministiska queera miljöerna, är själva engagerade i olika förtryck. Man kanske är kvinna eller HBTQ och drabbas av förtryck och normer och då är det skitsvårt att erkänna för sig själv att man är privilegierad. Jag upplever att det är så att man ser sig själv längst ned och att det finns en ovilja att erkänna att man ändå har privilegier.

S: Jag var med om en situation där jag och flera andra personer diskuterade en film som var rasistisk och där vi tyckte olika. Då sa jag att jag inte ville diskutera mer eftersom jag inte kände mig trygg i det sammanhanget eftersom alla var vita. Då blev det jättedålig stämning.

För att du påpekade att du inte kände dig trygg i det samtalsklimatet?
S: Ja, exakt. Så ser det ut idag.

Finns det några trygga rum för er idag, utanför IPOC?
R: HBTQ-rum har varit väldigt viktiga för mig sedan jag var väldigt ung, men det är också där det har gjort som mest ont över att folk inte förstår eller inser. Det är extra viktigt att man i just det rummet upplever trygghet.

S: Det är precis därför en av våra drivkrafter i IPOC är att vi får träffa varandra, för att man får andas ut.

D: De flesta stödgrupperna för queers är vita. Så målet med IPOC är att det ska kunna delas upp i ännu mindre grupper, med stödgrupper för POCs som är trans till exempel. Jag tror att grejen med queer och transrörelser blir väldigt tydliga eftersom de kan vara ganska aggressiva i sin ton mot heteronorm och cisnorm. Jag har bitit mig i tungan så många gånger när folk har ondgjort sig över vita cismän, men själva varit vita.

IPOC vill gärna bli fler! Vill du ha mer information eller starta en egen stödgrupp? Hör av dig till ipoc@riseup.net eller ta kontakt på hemsidan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Du behöver inte hålla God Ton™, men kommentarer som bryter mot lagen, innehåller

  • svordomar och obscena ord
  • kommersiella budskap
  • personliga påhopp
  • pornografiska, främlingsfientliga och sexistiska yttranden
  • hot, trakasserier, skvaller och lögner

eller på annat sätt strider mot vår kommenteringspolicy kommer inte att publiceras. Rummet är en säker plats, kom ihåg att respektera detta!