Jag tänker tala för mig

av Jennifer Larancuent

Tonårsbildunnamed

14 år gammal målar jag läpparna med mörk konturpenna och lägger ett extra lager kajal på mina redan mörka ögon. Jag försöker ignorera tårarna som bränner för att jag inte släpper fram dem. Återigen hade de ropat efter mig, spottat efter mig. Hotat att våldta mig, döda mig. Killarna i bombarjackor och svarta kängor. Mina monster i garderoben som kommit till liv. De var ett konstant fysiskt hot, men det var inte det som tärde mest. Det var vännerna som tyckte det var ok att kalla mig blatte. Tanten på bussen som tog ett hårdare tag om handväskan när jag satte mig bredvid. Klasskamrater som skämtade om mitt namn, mitt ursprung, min pappas kultur.  Skolkamrater som klottrade hakkors på mitt  skåp. Lärare som uppmanade mig gå handelsprogrammet för att kunna jobba i pappas kiosk, fast min far är musiker. Poliser och butiksväktare som lät blickarna glida över mig en extra gång. Om jag alltid skulle betraktas som en stereotyp kunde jag lika gärna bära det som en rustning, tänkte jag med en tonårings logik. Min Otherness skulle skydda mig från spott och spe. Vem kunde skada mig med det jag bar  så  stolt?  Hellre  synlig  än osynlig. Hellre en del av ett  sammanhang  – hur  skevt vi än representerades i media – än att inte vara någon.

Hellre  Blatte.  Bara  en  blatte.  Bara  ännu  en  av  de  där,  de  andra,  blattarna, invandrarna, flyktingarna,  de­-inte-­helt-­svenska,  de­-med­-annan­-bakgrund-­än-­helt­-svensk, nysvenskarna, utlänningarna. De säger att all PR är bra PR. Men det gäller inte för Oss. De vars existens det sätts prislapp på. De som bara finns till för den vita blicken.

Jag kastade den där konturpennan när jag insåg att jag inte behövde den. Jag fortsatte vara en stereotyp hur mycket jag än kämpade emot. Jag pluggade, försökte att inte använda fel ord, försökte passa in. Med privilegiet av min ljusa hud tänkte jag att om jag bara kastade av mig de där “blatte­-attributen” skulle jag passa in. Men överallt jag gick var jag fortfarande bara en  blatte.  En  representant  för  en  grupp  så  stor  att  vi  omöjligt kan  vara  homogena.  Ändå förväntas vi svara för varandra: Varför beter ni er så, varför tycker de så, varför kan ni inte bara vara nöjda? Hur ska vi kunna nöja oss med att ständigt se karikatyrer av oss själva?

Jag nöjer mig inte längre med att vara tacksam för vilken representation som helst. Jag vill synas mer än ibland och inte bara för att fylla en specifik plats. Jag vill synas som mer än bara  den  exotiska  flickvännen,  som  annat  än  städerska,  fresterska,  brottsling,  förortsbrud. Jag vill synas för att jag är en del av Sverige. Precis som du. Precis som Vi.

”Vart kommer du ifrån?” Är inte du också trött på att behöva besvara den frågan? Samma fråga ställs så många gånger för att Vi inte syns. För att de gånger Vi blir representerade är vi bara de där som inte hör hemma här. De Osynliga. De vars historier blir berättade för oss. Jag vägrar spela det här spelet längre. Inte en sekund till. Jag tänker tala för mig. Oavsett hur många gånger jag får höra att jag exkluderar och splittrar kampen i mitt försök att definiera mitt eget liv, så är det precis vad jag tänker göra. Inga konturpennor, inga masker. Bara jag. Det kan de aldrig ta ifrån mig.

 

jenniferunnamed

 

 

 

 

 

Jennifer Larancuent är student och konstnär som bloggar på La Jennifer och finns på twitter @La__Jennifer

2 kommentarer på “Jag tänker tala för mig

  1. ””Vart kommer du ifrån?” Är inte du också trött på att behöva besvara den frågan?”

    Nä. Göteborg brukar jag svara. Sen låter jag det gå en kort sekund medan personen samlar sig för att omformulera frågan utan att låta som en sverigedemokrat varefter jag förklarar ursprunget till det skitkonstiga namnet inga svenskar kan kan stava eller uttala.

  2. Pingback: Vita sidan av Blatte | Boxland

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Du behöver inte hålla God Ton™, men kommentarer som bryter mot lagen, innehåller

  • svordomar och obscena ord
  • kommersiella budskap
  • personliga påhopp
  • pornografiska, främlingsfientliga och sexistiska yttranden
  • hot, trakasserier, skvaller och lögner

eller på annat sätt strider mot vår kommenteringspolicy kommer inte att publiceras. Rummet är en säker plats, kom ihåg att respektera detta!