Rasismen som ser mig som pappas älskarinna

far & dotter

av Anna Erlandsson

Jag har tappat räkningen på antalet kommentarer. Tyvärr minns jag dem ändå.
“Åh, du är min Black Pearl, så där svart och exotisk!”
“Alltså, du tar ju min svarta oskuld om vi går hem ikväll.”
“Du är ju jävligt snygg.. och jag har ju aldrig legat med en n***r”
Jag hanterar det ibland med ett leende, ibland med ett dra åt helvete och ibland så vänder jag och går. De killar som fäller sådana kommentarer är idioter och inga jag vill ha att göra med. Den typen av exotifierande kommentarer har jag lärt mig ignorera. Som rasifierad kvinna så har jag vant mig vid förnedringen i att bli betraktad som något spännande och/eller en “unik erövring” för killar.

Men det är en sak jag aldrig vant mig vid och det är de dömande blickarna som jag ser överallt när jag är ute med min pappa.

Jag är adopterad. Jag kom till Sverige när jag var en vecka gammal och mina föräldrar är vita, etniska svenskar. Min pappa är en bullrig man med ett stort skratt, telefonen alltid limmad vid örat och han klär sig i skrynkliga skjortor. Han pratar högt på bio och skrattar så han gråter åt buskishumor. Enligt mig är min pappa den bästa pappan i världen och han tror gott om alla i hela världen. Just därför gör det extra ont när vi äter lunch ihop, promenerar på stan eller går på bio tillsammans. Inte att vi gör saker ihop men för de blickar och viskningar som jag märker men inte han. De fördomar som i omvärldens ögon gör oss till en äldre vit man ute med sin yngre utländska älskarinna. Inte far och dotter. Och det gör rent överjävligt ont. Jag har lagt mig till med vanan att alltid säga pappa med hög röst när vi är ute, jag gör en markering av att prata lite finare svenska och inte svära. Jag försöker vara noga med att betala själv när vi är ute ensamma, trots att han alltid vill bjuda och blir sårad när jag säger nej. Men jag orkar inte med snörpet på munnen från personen i kassen eller servitören, orkar inte med den nedlåtande blicken mot mig.

Som nu i våras. Jag och pappa skulle gå på Galenskaparna och After Shaves 30-årsföreställning. Det var min julklapp till honom eftersom vi båda älskat Galenskaparna så länge jag kan minnas. Vi hade klätt upp oss och var båda härligt pepp och glada.  I pausen hade vi beställt varsin räkmacka som mat och det hade dukats upp för oss på ett bort nere i entrén. Vi åt och pratade om vilken sketch vi tyckte var roligast, vilka skämt som åldrats bäst och hur katten de fortfarande kan sjunga så bra. Pappa hugger in på räkmackan och jag är så där fånigt mysnöjd.

Men så ser jag att det står ett par lite längre bort och tittar på oss. Medelålders och mycket propert klädda i kavaj och klänning. Jag ler mot dem men hon tittar från mig till pappa och skakar på huvudet Mannen ser äcklad ut och när de går uppför trappan så tittar kvinnan över axeln på oss igen med en dömande blick.

Pappa märkte inget och jag sa inget. Men kvällen var lite mindre glittrande efter det

Jag är kanske bitter och cynisk men jag är så trött på att bemöta bilden av mig som yngre älskarinna. Och jag kommer alltid vara arg över det för det präglar alla mina relationer med äldre släktingar, familj och vänner, inte bara den mellan mig och pappa.

Om jag håller min mormors hand när vi är ute får vi skällsord slängda efter oss. Om jag tar morfar under armen de få gånger vi varit ute på stan i min vuxna ålder möts vi av hårda blickar. Om jag är på en vänskaplig fika med någon måste jag tänka på vilket intryck vi gör ihop.

Jag är alltid på min vakt mot att jag i andras ögon aldrig är en dotter eller ett barnbarn, utan alltid något exotiskt som aldrig kan vara fritt från andras fördomar.

 

tn_1392454838396

 

Anna Erlandsson är journalist och feminist med förkärlek för anime och tv-spel. Hantverksnörd och lajvare som gärna talar sig varm om vikten med etnicitet och mångfald i spelhobbyn. Redaktör på Megazine, ena halvan av podcasten MegaNörd och skriver på sin egen blogg Setsuna. Mutas enklast med babydrakar och mintchoklad.

 

 

 

12 kommentarer på “Rasismen som ser mig som pappas älskarinna

  1. Sitter med tårar i ögonen och klumpen i bröstet, oerhört starkt skrivet, vackert skrivet, och oerhört jävla skitjobbigt.

  2. Varför är det så svårt att se två människor som har trevligt tillsammans? Oavsett allt annat är det ju det ni är. Varför ska du då behöva vara på din vakt? Hoppas det ändrar sig och att det inte tar alltför lång tid!!

  3. Jag blir ledsen när jag hör hur vuxna (alla) människor beter sig. Arbetade några år i Thailand, på ett turisthotell. Ägaren gift med en Thailändska, 2 barn. Turister som menar att vi har horor på hotellet. Varför kan man inte bara förstå att en familj kan se ut på ett annat sätt. Har t o m hört nedsättande kommentarer när kompisen var ute med sin son på stan. What’s the point.
    I dagens Sverige är det väl inte konstigt med invandrare eller adopterade eller gäststudenter.
    Trångsynta människor, tyvärr finns dom. Styrkekramar till dig

  4. Sitter ungefär i en liknande situation, är adopterad från asien och har svenska föräldrar. Är uppvuxen i en litet norrländsk stad där stereotypen är att männen reser till Thailand och kommer tillbaka med en tjej som gör allt för pengar. Min far är också en rätt ”bullrig” person som du beskriver, han är väldigt social så majoriteten av de som bor i vår stadsdel vet vem han är och att han har en adoptivdotter. På så sätt tror jag att jag har växt upp i en rätt beskyddad miljö, men som du säger märker jag absolut samma dömande blickar som du nämner ibland.

  5. Du beskrev min (yngre) tonårstid ganska exakt. Hade ingen aning om vad folk kunde tro när jag var ute med min pappa ensam. När jag var 14 frågade en man pappa om jag var hans fru. Sen dess har jag alltid tänkt på det om vi var ute ensamma (något som jag verkligen försökte undvika). Värsta är att pappa var/är så himla medveten om detta o han försöker att inte tänka på det fast jag vet att han lider lika mycket som jag. Som vuxen har jag lättare för att bry mig mindre och jag undviker inte längre att vara ensam med honom. Men det är så sorgligt att jag ens fortfarande tänker på det. Vad man än gör får man inte hålla tillbaka sin kärlek till sina föräldrar. Det är människor med okunskap och tunnelseende som borde skämmas. Inte vi som inte ser ut som våra föräldrar.

  6. Fyfan va trött jag blir. Tyvärr kan jag säga att även när jag går med min biologiska pappa kan man ibland få blickar. Men slutar inte hålla honom i armen ändå. Men det är helt jävla sinnessjukt. Folk suger.

  7. När jag läste din artikel var det som om det vore hämtat från mitt huvud, mitt liv för det är precis så min vardag har sett ut och fortfarande gör.

    Jag liksom EBQ, är adopterad från Asien och har under hela min uppväxt tvingats in i denna lek. Att prata högt om exempelvis min mamma i tredje person, säga eller nej tilltala min pappa högt så att omgivningen hör och att helt enkelt alltid vara beredd på en dömande blick eller en nedvärderande och kränkande kommentar.

    Men det är inte bara jag som lider. Jag kan antagligen inte ens föreställa mig hur det är för min stackars pappa som blir dömd och tagen för att vara ”en äckel gubbe” som hämtat hem mig från Asien.

    Jag tycker det hela är vidrigt och det gör ont i mig att det ska behöva vara såhär i Sverige. Detta med tanke på hur många barn som årligen adopteras till Sverige.

    En nyhet för mig är dock att detta även drabbar personer från andra världsdelar. Jag har hela tiden tänkt att detta har varit resultatet i den ökade trafiken mellan Sverige och flera länder i Asien….

  8. Du har mina fulla sympatier och förståelse.
    Jag har sedan jag var 11 år varit min pappas ”älskarinna”.
    Fått höra kommentarer som jag vet sagts högt medvetet, för att jag ska få höra dem.
    Minns fortfarande den allra första som fälldes när pappa bjöd mig på middag en dag efter skolan.
    ”Titta där är , men vem är det han har med sig? … Men är inte han gift med ? Jodå, visst är han det, jag träffade henne härom dagen. Gud så skamligt, och tänk på barnen!”
    Jag var 11år, skulle snart fylla 12, dvs jag åt fortfarande barnmeny på stället vi åt på.
    Vad kan man göra egentligen?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Du behöver inte hålla God Ton™, men kommentarer som bryter mot lagen, innehåller

  • svordomar och obscena ord
  • kommersiella budskap
  • personliga påhopp
  • pornografiska, främlingsfientliga och sexistiska yttranden
  • hot, trakasserier, skvaller och lögner

eller på annat sätt strider mot vår kommenteringspolicy kommer inte att publiceras. Rummet är en säker plats, kom ihåg att respektera detta!