Tema: Afrofobi

Idag gavs Mångkulturellt centrums rapport om Afrofobi ut, skriven av bland annat Tobias Hübinette, Victoria Kawesa och Samson Beshir (läs/ladda hem rapporten i sin helhet här). I samband med detta tänkte vi lyfta rapporten, men också diskutera afrosvenskars situation generellt, och rasismen som riktas specifikt mot svarta personer här på Rummet!

 africaxyxVwwW

Valerie: Har du läst rapporten? Vad tyckte du? Vad tänkte du? Vad kände du?

Judith: Svar: ja, jag har läst rapporten! Skummade även igenom den lite snabbt idag, för att refresh mitt minne. Och jag kände väl: äntligen lite statistik! Äntligen lite underlag till diskussionen kring afrofobi, lite förslag till möjliga lösningar. Plus, på ett personligare plan, den där jag-är-inte-ensam-känslan, att se sina upplevelser reflekterade och sättas in i en kontext. Ekon av ens egna erfarenheter, liksom. Orden man lär sig acceptera, situationerna man tar som självklara, kraven man inte vågar ställa. Och du?

Valerie: Läste rapporten för någon vecka sedan, men tänkte läsa om den ikväll i den nya snyggare versionen. Men det jag tänkte förut när jag läste den och som jag kände som så glädjande är verkligen att få ner saker på pappret! Att få statistik, hårdfakta! Att ha något att hänvisa till. Vi har alla historier om att ha blivit kallade n-ordet, om händelser i skolan och senare kanske på arbetsplatser eller i offentligheten, men att få det nedskrivet, satt i ett sammanhang? Sån revelation! Och det kändes både sorgset och rörande och svindlande, att där i statistiken, där bland de siffrorna om olika afrikanska länder, där fanns jag!? Att det här verkligen var min berättelse, min rapport. Jag vet inte, tror aldrig jag känt så förut?

Judith: Ja, exakt! Och det var en sådan lättnad att rapporten pekade ut detta med att vi, anledningen till att vi behandlas annorlunda, sitter i hur vi görs till en ras, att detta görande har en grund i Europas historia. För det betyder att man kan ana en framtid där det inte betyder något längre, att det finns lösningar, att cold hard fakta kan leda till de lösningarna.

Valerie: En av de stora behållningarna tyckte jag också var hur rapporten sågade Sveriges claim som antirasismens högborg; att vi på något sätt har hållt oss utanför allt. “Sverige hade inget med kolonisation att göra”, “Sverige hade inget med slaveriet att göra”, “blackface i Sverige betyder inte samma som i övriga västvärlden för vi i Sverige delar inte deras mörka historia” – allt sådant slaktades i den här rapporten. Det gjorde mig så glad. Vill att den svenska exceptionalismen ska dö en gång för alla, för den är ett påhitt. Jag vill att vi svenskar ska sluta tro att vi är bättre än några andra. För det är vi inte. Vi delar samma smutsiga rasistiska historia som resten av Europa. Vi är inget undantag.

Judith: Jag tänker att mycket av anledningen till att folk ser på rasismen på det sättet är för att våra röster, svarta röster, om rasismen inte brukar få höras. Vår situation osynliggörs, och våra villkor diskuteras inte. För, jag vet inte, men finns det någon svart person som inte har stött på de kränkningarna som listas i rapporten? Som inte har upplevt den typen av rasism, som verkligen inte är så ~väsenskild~ från resten av Europa och världen som vita/white-passing personer kan tro? För jag har aldrig trott att Sverige är så fritt från skuld. Det har jag aldrig kunnat tro. Men det jag vill, vad jag längtar efter, är att folk läser det här och bara: “Hur ska vi lösa detta?” Men, kalla mig cynisk — istället kommer det bara bli samma gamla käbbel om att “ras” inte borde lyftas i rapporten, om att man inte borde göra sådana här utredningar, hujedamej vilka offerkoftor osv osv. Så många ansvarsförskjutningar.

Valerie: Det hoppas jag också, att rapporten leder till diskussion av lösningar! (vilket flera redan nämns i den) Men jag är också pessimist 4 life. Men det som rapporten gör, oavsett, är att lägga korten på borden. Och visst, folk kan välja att haka upp sig på något smått och lägga fokuset på petitesser; men de måste åtminstone erkänna att korten finns där. Det har många inte behövt att göra tidigare.

(sen är det i övrigt extremt “märkligt” att man kan prata om rasism, men att ras (som social konstruktion) inte existerar? Är det den egentliga betydelsen av “a victimless crime”?)

Judith: Men finns det någonting du vill diskutera vad gäller just svarta personers position inom rasismdiskussionerna och antirasismen? Jag tänker på det du pekade på i ett blogginlägg — att svarta personer (ofta kvinnor) osynliggörs som kunskapsbärande. Våra erfarenheter görs till någonting generellt, någonting som alla “rasifierade kvinnor” kan använda sig av. Tycker att det är sjukt intressant.

Valerie: Ja, det är en viktigt grej att lyfta! Tänker även på det problematiska i att översätta en analys som skapats av svarta (amerikaner) och överföra den på ALLA rasifierade i Sverige. Jag tycker man ser mycket av det nu och det skaver! Det vill jag uppmärksamma och problematisera. Jag vill att vi ska börja se, och acceptera skillnaderna. Att vi ska kunna se var vi gynnas och missgynnas. Det är så mycket, även inom icke-svarta rasifierade grupper, som handlar om att både appropriera och ta avstånd ifrån “svarthet”, eller vad som uppfattas “svart”, för att gynna den egna personen/gruppen, på ett sätt som i grunden är djupt antiblack. Hur man så tydligt använder svarthet som det man speglar sig emot, samtidigt som man sparkar på personer som är svarta på riktigt, och inte kan använda det som en gimmick, eller något att stänga av och på. Det vill jag prata om! Vad vill du prata om?

Judith: Bäst! Absolut något jag vill prata om. Och att verkligen utmana afrofobi/antiblackness på djupet, bland både vita och rasifierade grupper. Ta död på uttrycket “x is the New Black”, skaka på huvudet åt folk som tror att deras erfarenhet av rasistiskt förtryck (utan bas i afrofobi) gör att de kan använda n-ordet. Jag vill kunna dra gränser. Enuff.

 

Följ temat under kategorin Afrofobi och läs och sprid MKCs rapport. Lyssna även på Margareta Svenssons inslag, där hon bland annat intervjuar Samson Beshir och Victoria Kawesa, om afrofobiska hatbrott.

4 kommentarer på “Tema: Afrofobi

  1. Fast ”black” i ”X is the new black” syftar på färgen svart, som basfärg i en garderob. Inte hudfärg. Storyn är att Diana Vreeland blev så förtjust i allt rosa de hade på sig i Indien att hon utbrast ”Pink is the new black”, eller nåt i den stilen. Så den frasen kan nog få leva kvar tycker jag?

    I övrigt spännande, om än lite introvert, läsning här!

    • Hej! Jo, det vet jag — jag syftar på hur frasen används i aktivistsammanhang, typ, ”Gay is the New Black” eller ”Arab is the New Black”. Då menar man alltså att ”the Black struggle” är över, och att den nya kampen är X. Attityden återkommer ofta, och den stör mig. Om man menar typ, ”Pastellfärger är det nya svarta!” får man hålla på!

  2. Ah då är jag med! Det användningsområdet hade faktiskt helt gått mig förbi, måste ha tusenmilastirrat mig igenom de diskussionerna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Du behöver inte hålla God Ton™, men kommentarer som bryter mot lagen, innehåller

  • svordomar och obscena ord
  • kommersiella budskap
  • personliga påhopp
  • pornografiska, främlingsfientliga och sexistiska yttranden
  • hot, trakasserier, skvaller och lögner

eller på annat sätt strider mot vår kommenteringspolicy kommer inte att publiceras. Rummet är en säker plats, kom ihåg att respektera detta!