Vi måste prata om ras för att belysa afrofobi

av Yasmin Hussein

1998_marshall_kjm30_b

I juli förra året försökte en svart kvinna handla en väska i en lyxbutik i Schweiz, Zürich. Hon blev tillsagd att den förmodligen är för dyr för henne och fick lämna butiken utan väskan. Hade det här varit en vanlig svart kund hade bemötandet knappast uppmärksammats men kvinnan var Oprah Winfrey, legendarisk talkshowvärd och god för omkring 2,7 miljarder dollar. Nyheten spred sig när Oprah bekräftade nyheten och förklarade personalens uppträdande med ”racism still exists”.
Rasismens existens är inte en nyhet och att den skär genom klass, etnicitet och kön är inte heller chockerande. Däremot är kännedomen när det kommer till rasism riktad mot svarta i Europa inte speciellt hög, speciellt i Sverige.

Det var därför ett gott tecken när regeringen uppdrog Mångkulturellt centrum (MKC) att genomföra en rapport som kartlägger afrofobin i Sverige. Ansvarig minister Erik Ullenhag menade att det saknas ”samlad kunskap när det gäller afrofobi” och den kunskapen behövs för att bekämpa rasismen som riktas specifikt mot gruppen afrosvenskar. Rapporten ”Afrofobi – en kunskapsöversikt över afrosvenskars situation i dagens Sverige” lämnades in den tredje februari och presenterade förutom kartläggning även olika förslag på åtgärder för att motverka afrofobin i samhället.

Rapporten undersöker utifrån flera vinklar afrofobin  i samhället och här under finns fakta gällande situationen för afrosvenskar i Sverige –  direkt hämtade från rapporten.

1. Svårigheter med att komma in på arbetsmarknaden
I en intervju med 102 personalansvariga på både offentliga och privata företag svarade 28% av de intervjuade att afrikaner har större problem än andra grupper att komma in på arbetsmarknaden.
2. Överrepresenterade gällande hatbrott
Afrosvenskar är en mycket utsatt grupp i relation till gruppens storlek. De utgör cirka 7,1% av den svenska befolkningen med utländskt bakgrund ochdärmed är gruppen hela 240% överrepresenterad bland offer för hatbrott.
3. Utsatta i sina arbetsmiljöer
Totalt inbegrep 25% av de afrofobiska hatbrotten fysiskt våld, och dessa våldsbrott ägde oftast rum på allmän plats, på den utsattas arbetsplats eller i kollektivtrafiken, och involverade ofta entrévärdar, väktare eller taxi- och busschaufförer.
4. Misstänkliggörs i större grad av polisen
Invånare födda i subsahariska Afrika är vidare överrepresenterade som skäligen misstänkta i brottsutredningar som senare läggs ned, vilket indikerar att det krävs en lägre grad av misstanke för att polisen ska registrera en afrosvensk som misstänkt för ett brott.
5. Är i högre grad överkvalificerade för sina yrken
Trots att män och kvinnor från Afrikas horn i stort sett hade lika lång högskoleutbildning som inrikes födda var de ändå i större grad överkvalificerade för sina yrken i jämförelse med de inrikes födda.
6. Löper större risk för fattigdom
38,7% av afrosvenskar födda utomlands hade enligt socialstyrelsen en mycket begränsad ekonomi att jämföra med 10,5% bland inrikes födda.

1998_marshall_kjm26_n


Det här är fakta som ger en deprimerande bild av situationen för landets afrosvenskar. Stor del av utsattheten, främst när det kommer till hatbrotten och diskrimineringen, ligger hos allmänhetens syn på gruppens hudfärg. Det är en rasism som har en lång historisk bakgrund och som inte heller går att direkt jämföra med rasismen mot andra minoriteter i Sverige. Egentligen är ingen rasism som möter olika minoriteter direkt jämförbara, vilket rapporten även klargör från början. ”Rasism mot olika grupper har olika historisk, hudfärgsmässig och etniskt kodad bakgrund, vilket gör att de olika minoriteterna har olika relationer till den vita befolkningen och till det svenska majoritetssamhället.”
Det här är oerhört viktigt att förstå för alla som vill arbeta förebyggande mot rasism men hur ska det gå till när många knappt ens vill erkänna att föreställningar om ras påverkar livsmöjligheterna hos vissa grupper?

I den antirasistiska debatten kan det ibland höras att det är för mycket fokus på hudfärg och pigment. Flera debattörer upprepar att diskussionerna om ras är fel metod och att det dessutom reproducerar en rasistisk världsbild. Ledarskribenten Ivar Arpi skriver för Svenska Dagbladet att det så kallade rastänkandet resulterar i att ”man stirrar på hudfärg. Delar in människokroppar i kategorier. Återupprättar en hierarkisk färgskala. Vita och svarta.” Vi borde istället försöka se ”bortom hudfärg, bakgrund och härkomst”. Som om själva identifieringen av socialt konstruerade raser är problemet och att alla drabbade av exempelvis afrofobi  bara av slump delar en viss hudfärg och fenotypiska drag*. Spelar alltså ingen roll hur mycket forskning och statistik som presenteras, spelar ingen roll att afrosvenskar drabbas tre gånger så mycket av hatbrott i jämförelse med andra som har utländsk bakgrund, vi får inte nämna det onämnbara, det vill säga ras och därmed definiera mönstret.

Vad ska vi göra istället? För ett alternativ måste presenteras. Det går inte att konstant motarbeta vartenda försök till att identifiera och kartlägga rasism utan att själv presentera någon lösning. Jo, självklart fungerar det att debattera, skriva böcker och ledare efter ledare om det fördärvliga med strukturella förklaringsmodeller utan någon alternativ lösning – det är mest bara ohederligt. Framför allt för alla svarta svenskar som fråntas rätten att ”kunna definiera och sätta ord på̊ sina erfarenheter av diskriminering, som handlar om just ras”, vilket författarna till rapporten skriver.

Förhoppningen här bör vara att regeringen ignorerar starka röster i den liberala antirasistiska rörelsen och tar till sig av rekommendationerna presenterade i rapporten. För första gången undersöks afrofobin i Sverige samlat på den här nivån och den förtjänar ett bättre öde än att försvinna i glömska på grund av debattörer som vägrar erkänna att samhällets syn på hudfärg påverkar medborgarnas livschanser. För visst vill vi alla radera varje möjlighet till att en människa döms efter hudfärg istället för vilka de verkligen är?

 

image

Yasmin Hussein läser praktisk filosofi och till en pol.kand. examen vid Uppsala universitet, men hennes stora engagemang hittas i studentrörelsen, via Socialdemokratiska studentförbundet men också som tidigare vice ordförande för Uppsala studentkår.

 

 

 

 

* Fenotypiska drag = Sådana utseendetdrag som förknippas med vissa grupper, och som kan påverka hur man ses och vad man definieras som oavsett den tekniska färgen på ens hud. Personer med östasiatiskt ursprung går oftast att känna igen, trots att deras hud många gånger tekniskt sett har samma nyans som vita svenskars. Fenotypiska drag för svarta personer skulle exempelvis kunna vara näs och mun-form, hår osv. (Reds. anm.)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Du behöver inte hålla God Ton™, men kommentarer som bryter mot lagen, innehåller

  • svordomar och obscena ord
  • kommersiella budskap
  • personliga påhopp
  • pornografiska, främlingsfientliga och sexistiska yttranden
  • hot, trakasserier, skvaller och lögner

eller på annat sätt strider mot vår kommenteringspolicy kommer inte att publiceras. Rummet är en säker plats, kom ihåg att respektera detta!