Nu lägger vi P1-morgon bakom oss

Jag är väldigt sällan långsint men just nu har P1 och jag en så kallad ”komplicerad relation”. Det var hur man valde att presentera Rummet i P1 Morgon som fick mig att reagera (precis i början av klippet):

”Godmorgon här börjar P1 Morgon i Sveriges Radio, jag heter Anna Hernek. Strax Morgonekot och Per Hedberg du har nyheter om de frisläppta svenska journalisterna.
– Ja, de är på väg hem nu.
Kvart över sex sen får vi reportage från de ryska alperna där säkerheten höjs inför OS om några veckor. Och sen talar vi om vem som får diskutera rasism, är det en fråga bara för den som har egna högst personliga erfarenheter? Nu startar en webbplats där inte alla är välkomna. Vi hör mer om den.  Och sen efter halv sju blir det diskussion om det är rätt eller fel att låta hudfärgen avgöra vem som får delta i debatten.”

Vi har ALDRIG SAGT att vi ska låta hudfärgen avgöra vem som får delta i debatten. Bara för att vi vill prata med varandra betyder inte det att folk inte får prata precis var de vill. Go wild! Prata var som helst! Så vi twittrade till P1 Morgon och de gav oss detta svaret.

rummet

Men sedan följdes P1 Morgon av Ring P1 som kanske inte så förvånande kom att handla om Rummet (med start 01:37) där den som ringt in säger att det nog bara är vi som har missförstått de sociala koderna, att det är det som är ”vår upplevelse” av rasism.

– Man behöver inte vara invandrare för att känna sig som en invandrare i sitt eget land, för det har jag gjort flera gånger för jag har flyttat runt i landet” säger personen bland annat.

Programledaren frågar (03.05): Men om det är ett forum som utesluter människor efter hudfärg, är det okej?

– Nej! svarar personen som ringt in.

Det har varit rätt trassligt i media. Det är inte konstigt. Om man inleder med att säga ÄR DET RÄTT ELLER FEL ATT LÅTA HUDFÄRGEN AVGÖRA VEM SOM FÅR DELTA I DEBATTEN så är det inte märkligt att folk reagerar så starkt.

Visst vänder vi oss från den vita publiken och mot varandra istället. Men vithet behöver inte ha med hudfärg att göra.

Om någon har missat Rummets briljanta FAQ så kan jag i det här fallet varmt rekommendera just biten om vithet: »Vithet är en social konstruktion som placerar personer som räknas som vita på toppen av en makthierarki med grund i ”ras”. Eftersom vitheten är skapad betyder vit inte alltid ”vit hudfärg” – vilka som räknas som vita har varierat med tid och rum. Vit är alltså en dynamisk, krånglig kategori som också är en skapad (OBS SKAPAD) maktposition. När man säger ”människa” menar man ”en vit människa”. När man säger ”en kropp” menar man ”en vit kropp”. Det är vithetsnormen – att den vita kroppen är osynlig, men överallt. Det är kroppen som inte behöver förklaras.«

Så för att reda ut varför det blev så här från första början transkriberade jag en del av diskussionen i P1 Morgon (39 minuter in).

Under de senaste åren har vi haft flera stora debatter om rasism i Sverige. Det har handlat om serieboken Tintin i Kongo, om barnboken Lilla hjärtat och nu senast var det talet som artisten Timbuktu höll och den uppföljande kampanjen #jagärjason som fick kritik för att privilegierade personer var med som inte har samma erfarenhet av rasism som Timbuktu själv. Och nu startar inom kort Rummet, det är en webbplats där enbart personer som själva utsatts för rasism är välkomna att delta i samtalet. Vita är inte välkomna. Judith Kiros är en av initiativtagarna till Rummet och här läser hon en del av deras manifest.
– Det tär att alltid vara en villkorad del av det samhälleliga vi:et. Det är nedbrytande att alltid vara med på nåder. Det gör oss trötta och modlösa, men också aggressiva och misstänksamma. Det gör oss ängsliga. Därför bygger vi ett annat vi: genom att utestänga de vita kropparna. Vi vänder oss för första gången till varandra.

Men vilka ska få lov att vara med och vilka ska inte få vara med? I Sverige lever till exempel många med polsk och finsk bakgrund, som är vita men som ändå kan uppleva diskriminering. Kommer de vara välkomna?
– Det är ju en intressant fråga och vi har inte diskuterat det själva heller, men det är ju sant att europeisk rasism tar sig ganska olika uttryck när det gäller hierarkier av vithet eller vilka som räknas som vita och vilka som möter diskriminering m.m. m.m. Om vi vill ha en diskussion kring det så kommer vi väl kunna lyfta in personer som är polacker eller personer som är svenskfinnar, men vi vill först och främst utgå från personer som inte med lätthet kan passera som vita.

Judith Kiros i en liten bit av reportaget som sändes tidigare i morse, Johanna Sjöwall… reporter och Rummet öppnar som webbplats den 20 januari. Och då kan man undra: Är det bra eller dåligt att det bildas plattformar där personer som utsätts för rasism får berätta om sina upplevelser utan att vita kommenterar och lägger sig i? Vi ska diskutera det nu och vi har med i vår sändarbil, Sakine Madon, politisk redaktör på Norran med beteckningen frisinnad liberal, godmorgon!
– Godmorgon, godmorgon.
Och här i studion finns Sara Abdollahi, ledarskribent på Gotlands folkblad, som är socialdemokratisk. Välkommen du också.
– Hej tack.

Ja, Sara Abdollahi, vad skulle du säga, varför behövs den här sortens forum tycker du?
– Jag tycker det är bra att det finns ett forum där personer som utsätts för rasism blir aktörer och inte bara behöver förhålla sig till det vita samhället, det blir ett andrum, att man samlar styrka och även om vi har olika erfarenheter så kan vi fokusera på att utveckla samtalet hela tiden istället för att förklara varför vi utsätts för rasism eller vad rasism är… om och om igen.

Mmm… Men varför går inte den debatten att föra mellan alla?
– Målet är ju att det ska gå att föra det mellan alla men som det ser ut idag så fungerar inte det, vi är inte riktigt där än, det finns ett vi och dem. Så Rummet är som ett vi som samlas för att tala och samla styrka för att kunna gå vidare.

Och vad tänker du då om, vilka förhoppningar har du att … det allmänna samtalet eller vad jag ska säga, påverkas av ett sånt forum?
– Jag tror att det är bra, det blir mindre polemik, för i ett sånt här rum pratar man med varandra istället för att tala och förklara mot vita människor om vad rasism är, så att det blir som ett alternativ, så ser jag det.

Sakine Madon, vad säger du då, vad tycker du om att en plats där bara de som själva utsätts för rasism får delta?
– Ja alltså att diskutera erfarenheter med likasinnade är såklart helt okej, det görs ständigt i samhället tror jag, eh, det förs ständigt samtal om, alltså folk som är utsatta för islamofobi kommer samman, och man deltar i olika panelsamtal och allt möjligt, radiodebatter, och även i olika föreningar ute i förorterna så förekommer samtal såklart hela tiden och det är något naturligt och inte nånting märkligt på något sätt MEN… det är ju inte samma sak som att föra en hudfärgsseparatism som en antirasistisk strategi, och det är där jag tror att åsikterna skiljer sig åt, jag tror inte det leder någon vart, det är alltid antirasistiska idéer och tankar som måste förena människor om man ska komma vidare, det kan aldrig vara hudfärgen i sig.

Ja vad blir problemet med det, att organisera sig efter hudfärg?
– Ja, alltså, man betonar ju, jag tror att det är kontraproduktivt och läser man vad Rummet skriver så skriver de bland annat om den vita logiken och liknande och jag tror att etnifierar man åsikter är man farligt ute helt enkelt, i själva verket är rasismen en global företeelse som är väldigt komplex, en konvertit i slöja utsätts säkert för mer islamofobi än vad jag gör, som förvisso har muslimsk bakgrund men som inte är troende exempelvis, men etnifierar man den här typen av frågor så fastnar man lätt i en svartvit förklaringsmodell och glider fel i olika diskussioner som uppstår. Om jag bara får nämna ett tidigare exempel, tidigare i, eller nu är det ju i fjol, så var det en svart man som misshandlades på en bro i Malmö, det var ett fall som fick ganska mycket uppmärksamhet, och vi i medierna började diskutera och grubbla över ”kan man kalla det för ett rasistiskt dåd då förövarna verkar vara ungdomar med rötter i mellanöstern” och jag tycker den sortens debatter är, det är synd att vi, det är klart att det är rasism, det spelar ingen roll vad förövaren har för bakgrund eller vad offret har för hudfärg, men målar man en svartvit bild av hur saker och ting är, att det bara är vita mot svarta, så missar man nog mycket rasism som faktiskt finns i Sverige i dag.

Säger Sakine Madon på Norran, frisinnad liberal, och Sara Abdollahi: Varför är då hudfärg en så viktig fråga för dig? Varför är det så viktigt här?
osv.

ÄR DET BRA ELLER DÅLIGT ATT FOLK MED LIKNANDE ERFARENHETER SAMLAS OCH DISKUTERAR DE ERFARENHETERNA?
Det kan man ju undra. Kan vi inte prata om det är bra eller dåligt att vi faktiskt har erfarenheter av att leva med rasism istället?

KAN VI PRATA MER OM HUDFÄRG. VARFÖR ÄR DET SÅ VIKTIGT FÖR DIG?
Det var ju inte riktigt Sara Abdollahi som var så himla intresserad av hudfärg och fokuserade på det, som jag upplevde det.

Som Naomi Abramowicz uttrycker det på SvD:s ledarblogg ett par dagar efter P1 Morgon.
”Trots Rummets begränsade inverkan på samhällsdebatten kan det därför vara värt att diskutera varför, eller framför allt varför inte, separatism är en lyckad strategi. Det bör först sägas att det är självklart att människor med liknande erfarenheter ska få organisera sig på det sätt som de önskar, det kan de flesta enas om. Att skapa slutna rum kan fylla en viktig funktion. Det behövs fredade utrymmen där det är möjligt att tala fritt.”

Här håller jag faktiskt med Naomi Abramowicz minus den biten att separatism inte är en lyckad antirasistisk strategi. Vad hände med den diskussionen? Varför valde P1 Morgon att fokusera på hudfärger? Är det för att den antirasistiska diskussionen helt enkelt stagnerat? Känns väldigt meta att prata om detta på det här sättet när det är precis det vi har skrivit i vårt manifest. Vi måste komma längre än såhär och vi måste framförallt kunna använda oss av ord som stämmer mer överens med verkligheten. Om nu man kan använda krångliga begrepp när det gäller näringsliv och ekonomi så vore det inte absurt om P1-lyssnarna någon gång fick lära sig vad rasifierad och andra bra ord var.

Plus, vad är problemet? Vi hänger i grupp. Rummet är ditt intellektuella spa om du är rasifierad feminist och antirasist. Alla andra har en massa rum de kan vara i. Eller som vi svarade den här twittraren:

replik2

”Vi och dom” finns redan. Nu vill vi prata om annat.

2 kommentarer på “Nu lägger vi P1-morgon bakom oss

  1. Hej!
    Har tidigare följt både pk-maffian och falskheten så är mycket pepp inför rummet! Fattar inte det felaktiga fokus media fått på det hela. Det är ju inget som hindrar en som vit att komma in hit och lära sig lite, FAQ:n i sig är ju både lättförståelig och lärorik. Det hela påminner mig om en tweet från komikern Solomon Georgio: ”I LEARNED IT FROM WATCHING YOU! -how I respond to white people that ask why I have to ”make it about race””.
    Verkar som att vissa fattar iaf: http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/mona-masri-feminismen-har-aldrig-gatt-och-kan-aldrig-ga-for-langt/
    Anyway följer sajten med intresse! :)

  2. Hej! Förlåt att jag som vit tar plats här jag vill bara säga att finne är ett ord som brukar användas nedsättande mot finskar så undvik helst de ordet. älskar allt ni gör!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Du behöver inte hålla God Ton™, men kommentarer som bryter mot lagen, innehåller

  • svordomar och obscena ord
  • kommersiella budskap
  • personliga påhopp
  • pornografiska, främlingsfientliga och sexistiska yttranden
  • hot, trakasserier, skvaller och lögner

eller på annat sätt strider mot vår kommenteringspolicy kommer inte att publiceras. Rummet är en säker plats, kom ihåg att respektera detta!