Det nya svarta

”You are not a new black, you just was one that became successfull, thats all”
Alltså ibland händer det. Någon som nailar ALLT! (Ännu bättre; att man har kompisar som skickar detta till en, Thank you Sara <3!)

Har ärligt talat inte orkat se den där Pharrel-intervjun med Oprah, vet att han grina typ och att folk gillade det? Anyhow. ÄLSKAR DENNA KVINNA! Älskar analysen hon levererar, så mycket sanning på drygt 10 minuter.

Älskar dock att fortsätta denna diskussion också (även om mina kommentarer kommer vara överflödiga efter denna video) aka INTERSEKTIONALITET. Det vill säga hur maktstrukturer samverkar.

Med andra ord; hur ens klasstillhörighet kan fungera som en buffert. Judith pratade om det i chatten häromdagen. Och det är så sant!

tumblr_ll1ertlJCQ1qbnokdo1_400

Vi kan ta flygplatsen som ett exempel. Jag brukar inte bli stoppad. Detta för att min klädsel, och kanske framtoning, skyddar mig. Men jag är också smärtsamt medveten om vad jag bör ha på mig. Skulle ALDRIG flyga i mjukisar. Vet att hela grejen är omtålig, det kommer inte gratis. Vara med på nåder. Men iaf. Jag kan oftast passera.

Detta skulle lätt kunna få mig att tro att jag är speshul. Valet av klädsel kommer så automatiskt; om jag aldrig blir stoppad kommer jag snart glömma vikten av att klä upp sig. Se det som något naturligt. Se klädsel i sig som naturlig. Se rörelsefriheten som naturlig.

Mig stoppar ingen.

Samma sak i övriga rum. När jag sökte lägenheter i Belgien visste jag att jag inte skulle bli nekad, inte som mina kompisar; fyra svarta killar som till slut, i desperation, säger till den senaste hyresvärden i telefonen; ”Vi vill inte slösa din tid, och inte heller vår. Vi är svarta, och om det är ett problem är det lika bra att du säger det nu så slipper vi slösa tid på en visning.”

(Hyresvärden svarade; Det är lugnt, jag är själv jude!, och de fick sedan lägenheten.)

Den hade ett garage de kunde parkera sin Jaguar i.

Det handlar om klass men inte bara. Den är svårbalanserad, den där. Inklusionen.

Jag visste kanske snarare att jag skulle få lägenheter på grund av min klasstillhörighet, kombinerat med mitt pass (Svensk! Oh så spännande!), min mixedness, kombinerat med mitt sällskap. Att uppge sitt namn först men skippa de ugandiska partierna.
När man är ensam svart omgiven av vita kan det avskrivas som ett misstag. Något litet synd, trist, som en fläck på en skjorta. Man kan ändå passera som välklädd, om än något nött. Det är ett minus, men det är inte en dealbreaker.

Det är först när vi är många det blir ett ofrånkomligt faktum.

Kanske är det därför denna nya svarthet skyr andra svarta. Vi skulle liksom dra ner varandra. Vi skulle fungera som en påminnelse; vi får fortfarande inte vara med. Tolererad, inte accepterad, som hon säger. På nåder.

Därför denna nya svarthet skyr alla som inte har samma framgång som en själv. Välklädd, välrenommerade kan vi kosta på oss lite samkväm, så länge det är tydligt vilka vi alla är. Umgänget ska se ut som ett reportage i Vogues The Black Issue; Svart, men rätt sorts svart. Den som väcker sympati, nåder. Sexig, inte radikal. Exotisk, inte politisk. Glad, inte farlig. Benetton, inte Black Panthers.

Det är just det där med nåder. Så länge ingen påminner en är det lätt att glömma bort. Så länge man skyr alla påminnelser, skyr allt som skulle kunna utgöra en sådan, är det nästan som att det inte finns.

Då är det lätt att glömma. Och ännu skönare att låtsats. Att tro att det faktiskt är något man kan styra. Som om man hade makt. Som att man hade ett val.

Jag tänker att det är är medelklassens välsignelse. Att få tro att man är någon, som har ett värde, som har rätt, som förtjänar. Francoise Sagan skrev något i stil med ”han hade medelklassens självklarhet…” (kan för mitt liv inte minnas hur hon formulerade det, men det var klockrent. Jag får leta upp det där)

Men iaf. Det där med att vara sin egen lyckas smed.

Det hemska med rasism är att man faktiskt är maktlös? Det hemska är att man är utelämnad, att all individualitet försvinner. Man är inte längre en individ, knappt en människa, man är i stället…. något annat. Nån slags ohyra. Det är just det. Vi vill så gärna få tro att vi är unika havregryn. Men rasismen gör oss till gröt. Därför skyr vi de andra grynen, som om det vore deras fel. Som om vi fortfarande inte fattat att det är vattnet som fuckar upp det.

Så vi lägger oss ensamma där och låter oss blötas upp. Vi blir uppblötta, lösa i kanterna, men vi är åtminstone ingen gröt. Det är det som är det nya svarta.
Upplösning.

Men sen händer det alltid något, förr eller senare, som påminner oss. Då saknar vi de andra grynen.

Jag blev till sist stoppad i en flygplanskö, tillsammans med ALLA ANDRA som inte var vita. Det spelade ingen roll hur välstruken min skjorta var. Jag kan köpa mig ur många situationer, men när det kommer till kritan är jag ändå inte vit. Jag kan få vara med på nåder, men nån gång tar den slut. Då är jag bara gröt, igen. Då önskar jag att jag lärt känna de andra grynen, att vi hållit ihop.

(att vi utvecklat en strategi för att palla vattnet, att vi bildat en radikal massa, att vi kunnat göra motstånd istället för att förgås sida vid sida men ensamma, som små öar utan förbindelser till varandra)

Men visst, det nya svarta.

mark-twain-fooled

4 kommentarer på “Det nya svarta

  1. Alltså Valerie måste tacka dig så mycket, jag har alltid känt mig ensam, utanför, annorlunda och avskytt min hudfärg. Det var inte innan jag började läsa när du twittrade för dahmer som jag förstod vad allt kom ifrån. Mina ledsna dagboksinlägg när jag var 12 och skrev ‘ tror inte att någon kille blir kär i mig på grund av min hudfärg.. De kanske blir rädda eller så’ osv kommentarer man fått hela livet. Du öppnade mina ögon och jag är så jävla tacksam för det och vill prata om detta, få folk att inse och förstå! Men ja tack för det och fortsätt med det du gör! Kramar

  2. Den här analysen skär verkligen rakt in i hjärtat på mig, så sann den är. Och samma sak gäller för flera andra former av diskriminering också. Kvinnor som fjärmar sig från andra kvinnor tex, gör det på precis samma basis. De tror också att de kan tvätta bort förtrycket från sig själva genom att bara ta avstånd från andra kvinnor och allt det där som anses ”kvinnligt”. Men även de kommer att bli påminda om vilka de är så fort någon inte har lust att låta dem vara med på samma villkor. Och det största problemet är att den som fjärmar sig från sin ”grupptillhörighet” hjälper också till att befästa fördomarna om den gruppen, vilket så klart slår tillbaka på dem själva den dag någon inte vill acceptera dem på samma villkor.

  3. Valerie, tack för denna text. Du skriver precis det som jag känner men inte kan formulera. Får man fråga hur du får ner det på papper? Om jag skulle sätta mig ner och försöka skriva så skulle det bara bli en mening, en klyschig mening. Språk är verkligen makt. Man brukar ju snacka om att de som befinner sig i samhällets övre skikt kan prata för sig…grejen är bara den att de inte säger något vettigt.
    Jag är en av de där jobbiga som inte vill vara med i deras spel. Jag kan säga emot men inte argumentera för min sak. Det kommer en initial protest men jag har inga analyser eller berättelser som kan övertyga.

  4. ”Det hemska med rasism är att man faktiskt är maktlös? Det hemska är att man är utelämnad, att all individualitet försvinner. Man är inte längre en individ, knappt en människa, man är i stället…. något annat. Nån slags ohyra. Det är just det. Vi vill så gärna få tro att vi är unika havregryn. Men rasismen gör oss till gröt. Därför skyr vi de andra grynen, som om det vore deras fel. Som om vi fortfarande inte fattat att det är vattnet som fuckar upp det.”

    Så bra att jag får rysningar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Du behöver inte hålla God Ton™, men kommentarer som bryter mot lagen, innehåller

  • svordomar och obscena ord
  • kommersiella budskap
  • personliga påhopp
  • pornografiska, främlingsfientliga och sexistiska yttranden
  • hot, trakasserier, skvaller och lögner

eller på annat sätt strider mot vår kommenteringspolicy kommer inte att publiceras. Rummet är en säker plats, kom ihåg att respektera detta!