Jag har, om inte en dröm, så åtminstone en stilla önskan

Tänker att det så uppenbart finns en sådan diskrepans i makt när man följer den antirasistiska debatten. Ok no shit Sherlock här är en penny för mina tankar

Nejrå men seriöst.

Skulle skratta om det inte var så trist för detta börjar ta såna enormt löjliga proportioner.

Har i alla fall lagt märke till något.

Att emedan antirasister på golvet/utan/med blygsam plattform bestående av rasifierade diskuterar eller kritiserar saker med ganska blygsam spridning a la twitter eller bloggar som läses av en försumbar del av befolkningen, så reagerar och bygger mycket av de större antirasistiska skribenterna och tyckarnas utspel på denna kritik/diskurs. Det är denna kritik de väljer att fokusera på och gå i klinch med. Istället för att titta på samhället i stort, eller för all den, dem själva och den plattform de har, väljer de att klanka ner/rätta någon random på twitter. Hela debattartiklar skrivs för att bemöta en ”otrevlig” stämning eller en ”felanvänd” terminologi de funnit av främst en ung, rasifierad publik på twitter/random plats på the world wide web (som dessutom är unik för deras respektive flöde/följarlista/surfning)

Jag börjar tröttna nu. Tröttna på denna uppvisning som sägs handla om reella problem men som främst handlar om att vissa personer som är vana vid att ha tolkningsföreträde plötsligt blir ifrågasatta, synade i sömmarna, uppmärksammade på att de själva är en del av problemet.

Jag är så ofantligt trött på det skeva fokuset vita antirasister oftast väljer att lägga ner sin arbetskraft på. Kan de byta det?

Kan de byta fokus och samtidigt försöka, åtminstone nosa på att deras position som personer som tjänar pengar på andra gruppers lidande i sig är en ganska problematisk plats att ockupera. Än mer problematiskt blir det när det de säger endast verkar finna medhåll hos andra personer som inte drabbas av rasism*

Ofantligt mycket värre blir det när detta blir fokus istället för att faktiskt diskutera RASISMEN i sig som problemet. Förlåt mig, kanske föddes jag i fel kropp, men för mig personligen är RASISM en mycket större bov än en rasifierad person utan maktposition som förenklat eller feltolkat ett begrepp eller en terminologi lite. Eller är arg. Än mer skrämmande är det att vuxna personer som faktiskt får betalt för att skriva texter om antirasism själva inte läser på lite om ämnet innan de, ehm, kallar sig kunniga i det och dessutom skriver en text jag måste försämra min syn med att läsa. Vore liksom kul att läsa något som åtminstone grundade sig i fakta i stället för önsketänkande och historierevisionism blandat med sårade känslor.

Vore också kul ifall man nu absolut inte vill ta åt sig av kritiken, åtminstone ägnade sin energi åt att bekämpa RASISMEN istället för att skriva svador om gånger man blivit sårad på twitter och på vilket sätt detta skulle vara något av allmännintresse.

Istället har vi hamnat i något slags metaklimat där både höger och vänsters antirasistiska engagemang går ut på att kritisera främst olika rasifierade aktörer, istället för att faktiskt göra något konkret.
Oj förlåt mig, nu var jag orättvis, ibland sjunger de ju faktiskt ”We shall overcome”.

Det existerar en sån fruktansvärd skevhet i hela situationen. Dels att vi som lider av rasismen inte äger rätten att själva definiera den. Istället domineras den offentliga antirasismen av personer som aldrig drabbats av rasism** men som profiterar på vårt lidande, samtidigt som de inte är intresserade av att höra våra åsikter, förutom när vi agerar stora tvättsvampar de kan suga upp kunskap av och sedan ge noll credit.

När läste du senast en text om antirasism skrivit av en vit person som anger en rasifierad som källa? När?

Hur kan det vara möjligt? Var har de i sådana fall fått sin kunskap ifrån?

Det där är också politik.

I alla rättvisefrågor jag själv ej är en del av har det absolut, utan tvekan viktigaste noll konkurrens varit att ta del av material producerat av den drabbade gruppen. Jag skulle veta noll om trans*fobi, om cis-normativitet om jag inte läst texter skrivna av trans*personer. Jag skulle veta noll om funkofobi om jag inte läste texter skrivna av gruppen själva. Jag kan förstås låtsats om annat, men det vore lögn. All min kunskap är bygd utifrån er. Och om jag publicerar längre texter i ämnet hoppas jag att det ska framgå.

I det offentliga rummet verkar dock inte denna princip gälla. Det går bra att ange källor, men aldrig till dem som gett en kunskap.

Jag börjar härskna på allt.

RGheygirl

 

*Aah förutom den gången de blev kallade jävla svenne förstås Red. anm.

*Ja förutom gången de kände sig ospännande när de inte hade med sig någon exoooootisk matlåda till jobbet Red. anm

En kommentar på “Jag har, om inte en dröm, så åtminstone en stilla önskan

  1. Pingback: Nej, dina problem hör inte hemma i den här debatten |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Du behöver inte hålla God Ton™, men kommentarer som bryter mot lagen, innehåller

  • svordomar och obscena ord
  • kommersiella budskap
  • personliga påhopp
  • pornografiska, främlingsfientliga och sexistiska yttranden
  • hot, trakasserier, skvaller och lögner

eller på annat sätt strider mot vår kommenteringspolicy kommer inte att publiceras. Rummet är en säker plats, kom ihåg att respektera detta!