I väntan på en vit riddare

Av Rashid Musa.

White saviour complex

Ärade systrar och bröder.

För inte så längesedan höll jag en föreläsning om mediernas roll och ansvar i den rådande antimuslimska diskursen. Efter föreläsningen kom två unga och välvillig bröder fram till mig och berättade att jag måste ändra på min retorik och sluta använda termer som kan provocera vissa personer. De berättade också för mig att det är viktigt att ha en vädjande ton för att få med sig folk och på så sätt bekämpa de rasistiska strukturerna som finns i samhället. Med provocerande termer menade de ord som rasism, vithet och rasdiskriminering och med “folk” menade de givetvis vita personer.

Genom åren har vi fått lära oss att vita människor alltid varit våra befriare. Det var Abraham Lincoln som befriade slavarna från den transatlantiska slavhandeln och det var Lyndon B Johnson som avskaffade rassegregationen på femtiotalet. I den rådande historieundervisning brukar det stå att vita människor kom till någon form av moralisk insikt och därmed avskaffade slaveriet. När man diskuterar om den antikoloniala rörelsen på den Afrikanska kontinenten pratar man om avkolonisering. Det vill säga att europeiska länder bestämda sig för att en dag avsluta den formella koloniseringen. Genom att skickligt revidera historien så har vitheten gång på gång lyckats konstruera sig själva som någon form av moralisk stormakt.

Detta har i praktiken lett till flera saker men framförallt att vi rasifierade beskrivs som passiva och att det inte har funnits något motstånd mot förtrycket. Den idén säger också att vi alltid är i behov, samt står till skuld, till vita människor i vår kamp mot den strukturella rasismen. Vi väntar på en white saviour – en vit riddare i nöden – som kan rädda oss och frigöra våra mentala och fysiska kedjor. På grund av ett bristande självförtroende och en historisk okunnighet tror många av oss att vi måste vädja till majoritetssamhället för genomföra positiva förändringar i samhället. Man får självklart tro på det men den verkliga och ocensurerade historien visar på något helt annat.

Jag tror inte att de två bröderna som kom fram till mig efter min föreläsning är ensamma om att ha den åsikten utan den är väl etablerad bland våra syskon, tyvärr. I flera år har vi varnat för antimuslimismen i Sverige men vi blev sällan tagna på allvar. Även bland svenska muslimer. Men en dag dök en white savoiur upp på en tv-soffa och bekräftade de farhågor vi hade. Helt plötsligt blev islamofobi ett hett ämne. Även bland svenska muslimer. Jag hindrar dock ingen från att engagera sig i frågor som berör rasism. Utan tvärtom, jag välkomnar alla. Alla goda krafter behövs. Men det ska ske på våra premisser och det är vi som ska sätta dagordningen. Det är bara vi som kan bestämma hur vi ska föra kampen mot en rättvisare värld eftersom det är bara vi som upplever världens orättvisor. Hur länge ska vi egentligen be vita personer för saker som vi kan göra för oss själva?

Kärlek!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Du behöver inte hålla God Ton™, men kommentarer som bryter mot lagen, innehåller

  • svordomar och obscena ord
  • kommersiella budskap
  • personliga påhopp
  • pornografiska, främlingsfientliga och sexistiska yttranden
  • hot, trakasserier, skvaller och lögner

eller på annat sätt strider mot vår kommenteringspolicy kommer inte att publiceras. Rummet är en säker plats, kom ihåg att respektera detta!