Ny gästbloggare: Gülsen Uz!

Hej.

Jag har prestationsångest! Det är inte varje dag jag (läs; rasifierad, läs; muslim, läs; kvinna) får tillgång till en plattform som når till tusentals människor. När white gatekeepers gör undantag och ger utrymme till såna som jag, är det ju oftast villkorat och i syfte att bekräfta den vita hegemonin. Här får jag skriva fritt om vad jag vill, utifrån mina egna premisser och ha tolkningsföreträde. Det är ett privilegium, som inte är självklart, och därför vill jag använda möjligheten väl. Jag vill skriva om mina erfarenheter av att vara rasifierad, att vara muslim och att vara kvinna i det rasistiska, islamofobiska och sexistiska Sverige. Samtidigt är jag medveten att nättroll kan trolla, (an)vända mina erfarenheter mot mig för att hata, hota och hänga ut mig. Och så vidare. Ni fattar! Därför övervägde jag länge om jag skulle vara anonym här. Jag tänkte att anonymitet skulle bidra till att jag kan vara ärlig och öppen om mina erfarenheter utan att riskera få hat och hot och till och med våld av rasister, nazister och annat löst folk. Men också att anonymitet skulle möjliggöra så att jag kunde ”slappna av” och berätta om vissa erfarenheter som jag av olika anledningar inte kan berätta med mitt namn. Efter flera om och men väljer jag att inte vara anonym.

Jag heter Gülsen Uz. Och ja, det är skillnad på u och ü. Nej, det är inte okej att vita personer ”försvenskar” mitt namn och hittar på egna vita smeknamn för att det ska bli ”enkelt” för dem, eller att du fortfarande struntar att stava mitt förnamn med ü. Oftast pallar jag inte säga åt och rätta till när (läs: vita) människor vägrar lära sig uttala eller stava mitt namn, trots att de har hört/läst det en miljard gånger. Det här att vita personer får namnalfabetism så fort det handlar om ett rasifierat namn är anmärkningsvärt, och borde vara ett forskningsfält. I alla fall. Jag kommer under den här veckan gästblogga här.

Tanken med det här första inlägget är att jag ska presentera mig själv. Ett typiskt västerländskt sätt är ju att identifiera sig själv med sina formella meriter och tala om sin utbildning, sina arbetslivserfarenheter och vad en arbetar med. Jag ÄR inte min utbildning eller mitt arbete, därför kommer jag inte skriva om det. Jag tänker inte heller berätta om The Story of min etnicitet, min religion eller stamtavla eller varför jag bor i Sverige. Jag tänker istället radda upp olika saker om mig själv (brett, smalt, högt och lågt)  för att ni ska få en hum om vem jag är och för att visa att jag är MER än till exempel min utbildning, religion eller min könsidentitet. Here we go:

Jag är tidspessimist. Jag tror oftast att saker och ting kommer ta längre tid än vad det egentligen gör. Jag minns att jag brukade bli klar med en hemtenta flera månader i förväg, just på grund av den obotliga tidspessimismen inom mig.

 Som barn var mitt drömjobb att arbeta som jämställdhetsminister, både i Sverige och Turkiet.

Jag är född, är kulturell och troende sunnimuslim. Mycket av min världsbild och tolkningar av den samt mina handlingar är påverkat av islam och sufism. Jag märker dock hur mycket jag (o)medvetet tonar ner det i vita och sekulära rum.

Jag älskar Istanbul, glass och doften av kaffe. Jag hatar lakrits.

– Jag brukar ofta ha resfeber och separationsångest, samtidigt. Det kan yttra sig till exempel när jag ska resa eller vid nyår. Ingen bra kombo!

Jag har aldrig gått på modersmålsundervisning i turkiska. Jag har lärt mig turkiska genom att prata med familj och vänner, och framförallt via turkisk populärkultur. Att skriva på turkiska har jag lärt mig genom att chatta på turkiska. Jag lyssnar idag bara på turkisk musik, på grund av intresse men också att det är så jag underhåller och uppdaterar min turkiska. Jag kodväxlar dock ofta och gärna när jag har den möjligheten.

Jag är stenbock. Det första jag undrar om en människa är personens stjärntecken. Jag är vidskeplig av mig, tror på ödet och gärna har onda ögat-symboler i de rum jag vistas ofta i. Jag letar ständigt efter en bra astrolog och person med spåskills.

Jag äter inte fläskkött. Jag har aldrig gjort det och skulle aldrig någonsin göra det. Att äta fläskkött är som att äta människokött; omöjligt, otänkbart och äckligt.

I området en av mina päron har ursprung ifrån, dör nästan alla människor av samma sorts cancer, lungcancer. Det har gjorts massa med forskning och konspirationsteorier om orsaken, med varierande resultat. När någon med ursprung från området eller är bosatt där, är sjuk eller har avlidit, behöver ingen fråga vad det är för sjukdom eller dödsorsak. Alla vet vad det handlar om.

Sådär, nu har jag skrivit mitt första blogginlägg och sagt hej trots skrivkrampen. Följ gärna mig på twitter, hej_gulsen

gülsen 

4 kommentarer på “Ny gästbloggare: Gülsen Uz!

  1. ”Det här att vita personer får namnalfabetism så fort det handlar om ett rasifierat namn är anmärkningsvärt, och borde vara ett forskningsfält. I” Hahaha!! Bäst!

  2. Älskar din writing! Ursäkta jag måste köra swenglish..

    Så roligt vad du skrivit… Jag känner samma! Jag är född i Singapore men min etnicitet är indonesisk, jag är en muslim och har en arabisk namn. (Vad kan vara värre än så här i Sverige?)

    Jag är gifta mig med en (samma ålder) svensk man men mest av folket som jag träffade tänkte han importerade mig från Thailand. Dess fruktansvärt att höra att nästan hela tiden! Alla asiatisk är inte från jävla Thailand! Ajjjjj Sverige!!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Du behöver inte hålla God Ton™, men kommentarer som bryter mot lagen, innehåller

  • svordomar och obscena ord
  • kommersiella budskap
  • personliga påhopp
  • pornografiska, främlingsfientliga och sexistiska yttranden
  • hot, trakasserier, skvaller och lögner

eller på annat sätt strider mot vår kommenteringspolicy kommer inte att publiceras. Rummet är en säker plats, kom ihåg att respektera detta!